Translate

söndag 22 december 2013

God Jul


Nu är det juletid. Det mesta är ordnat och barnen väntas hem. Det enda som fattas är ju snö men det får vi klara oss utan i år.

God Jul och Gott Nytt År


Aggarp mars 2010

söndag 15 december 2013

Kungsblandning 519

Att man hittar gamla saker och ting till torpet är roligt. Hittar man saker som även påminner om vår egen barndom, så gör föremålet dubbel nytta i torpet. Så var det ju med den gröna väggspegeln som fick sin plats i köksfarstun.
Min farfar rökte pipa, det var greve Hamilton som stoppades i pipan. Han hade själv träffat greven berättade han. Det var när han som en av de sista husarerna i Eksjö, gjorde sin värnplikt. Greven var bestämd men vänlig, enligt farfar. Han brukade komma utridande till soldaterna för att inspektera. Var det rast och vila så tog han fram sin tobakspung som var av modell större. Han lät sedan rekryterna fylla sina pipor med sin tobaksblandning. Farfar berättade att det var ett välkommet inslag. När farfar åren därpå fick råd blev det därefter "Greve Hamiltons Blandning". Snacka om smart marknadsförning.
Att köpa julklapp till farfar var ju inte svårt. Tobak använde han. Så tänkte många av hans barnbarn. Han hade nog tobak fram till påsk varje år. Det gick ju ann så länge paketet var obrutet, då var tobaken någorlunda färsk. Problem med färskheten var ju när paketet började ta slut, plastpaketen blev ju sladdriga. Då tog farfar fram sin plåtask. Den var stabil och fyllde sin funktion.
Farfar hade en blå tobaksask för detta ändamål och en lika dan ask användes till becktråd. Det var Kungsblandning 519.
Visst blir man glad när man hittar saker som påminner om barndomen. Jag tog reda på lite om asken och Kungsblandning 519  och dess historia. Från 1924 - 1941 fanns tobaken i handeln. Under krigsåren låg tillverkningen tydligen nere. Mellan åren 1948-1972 var produktionen åter igång av blandningen, av Svenska Tobaks Monopolet. 1929 fick man betala 1,50 för 50 gram tobak i bleckask.



Asken jag fann är i bättre skick än farfars askar

onsdag 11 december 2013

Sommardrömmar

Årets första snöstormar har gjort sina entréer. Det är då man minns torpets varma sommardagar med skuggspel i lövträdens bladverk. Visst är det är så man vill ha det, ett härligt sommartorp. Med tacksamhet ser vi fram mot kommande somrar. Vem vet det kanske kan bli så att torpet även får oss som gäster året om. Ja i så fall får vi kanske även veta hur det är att bli insnöad uti skogen. Kanske även utan el. Visst skulle vi klara det, men hur lockande är det? Vi håller oss till sommardrömmar.......

                                                           Skuggspel i köksfönstret.

                                                            Soluppgång över dasset

                          Nyplockade sommarkantareller på verandan som väntar på rensning

tisdag 3 december 2013

Djur i torpmiljö

 
 På ett gammalt torp ska man att ta hänsyn till djur och deras möjlighet till överlevnad. Fladdermöss är ju fridlysta enligt lagen. I hålrum i huset har det nog alltid bott fladdermöss. Det finns även ett antal ihåliga träd där jag misstänker att fladdermöss håller till. Dessa gamla körsbärsträd har ett stort värde för djurlivet runt torpet. Under ljusa sommarkvällar ser man ofta fladdermössen jaga runt efter föda. I husets väggar hör man prassel och pip under varma dagar.

En morgon satt denna fladdermus på stenfoten.

Sandödlor finns det gott om runt torpet. De flesta runt 15 cm. Det är ofta man ser dessa sola varma sommardagar. En dag såg jag en som skiftade mot grönt. Vad var det för ödla? efter lite letande i böcker kom jag fram till att det var en hanne inför parning som tydligen bytt färg. Har sedan dess inte sett någon liknande. Här nedan har vi fått besök av en större skogsödla på vår veranda.


Det djur som man blir mest vaksam på är ju huggormar. I stenrösen runt torpet och i det höga gräset brukar ormarna hålla till. Det är inte ofta som man har kamera färdig när man möter en meterlång svart huggorm.


söndag 24 november 2013

Djur i torpmiljö

Ibland stannar man upp och ser saker som man inte sett tidigare. Man lär sig något nytt om naturen varje år. Vissa företeelser ser man sen återkomma år efter år. Man kan nästan sätta datum och klockslag på vissa händelser som upprepar sig.  Naturens är i sig själv en trygg rutin år efter år. Jag ska ge några exempel på.
Inte vet jag något om spindlar eller hur de förökar sig. Men jag vet var en korsspindel brukar hålla till. Där spindeln har sitt nät händer något fantastiskt varje vår. När temperaturen når 15-20 grader myllrar nätet av minst hundra små korsspindlar. Nätet skiljer sig från det "vanliga" nätet.


 I mitten på juli under en dag kan man se stora svärmar av flygmyror. När dessa kommer fram ur sina jordbon sjuder gräset. Det liksom pyser upp som kolsyra när myrorna lyfter mot skyn. Ett helt fantastiskt skådespel.


En annan trogen företeelse är räven. Eftersom det är gott om körsbärsträd runt torpet så är rävar, grävlingar och fåglar intresserade av de söta bären. Räven gör sin runda i början på augusti på jakt efter fallfrukten, oftast mellan fem-sex på morgonen.

söndag 17 november 2013

Så renoveras Torp & Gårdar


En bok som lätt blir sönderläst

Vad har Aggarp och Nordströmsorgeln i Flisby kyrka med boken ovan att göra? Jo en gång i tiden,  mellan 1979-2000 bodde vi i Flisby församlingshem. Jag jobbade då i N.Solberga- Flisby pastorat. Den berömda kyrkorgeln skulle renoveras efter alla konstens regler. Carl-Gustaf Lewenhaupt  stod för projekteringen. Ambitionen var  att återställa orgeln så långt det bara var möjligt i originalskick, både ljudmässigt som exteriört.
Arbetet påbörjades och löpte på enligt tidsplan. På fasaden satt ett par lampetter i 60-talsdesign. När dessa plockades bort såg man tydligt att det tidigare suttit lampetter av den gamla typen med träsockel. Då förstod jag var ett par mässingslampor som jag "hittat" på kyrkvinden i en gammal sockerlåda hade suttit. Dessa hade ju träsockel. Fram med lamporna med träsockel och de passade. Ja till och med originalskruven av mässing fans kvar. Lampetterna i mässing, porslin och med glaskupor var kompletta. Elektrikern och jag monterade båda lampetterna.
Dagen kom då slutbesiktningen skulle ske. Det var musikfolk, museifolk och entreprenörer på plats. Som sakkunnig inom byggnads/kulturmiljö var en liten man med runda glasögon vid namn Axel med. Vi sniffade alla på linoljefärgen som Anne Håkanson målat. Den nymålade orgelpallen hade fått spår efter Mats Larssons svarta manchesterbyxor. Linoljefärgen tar  tid att helt torka. Mats uppgift var att gå igenom orgelns funktioner inför slutbesiktningen och där med invigt pallen.  Axel var mycket nöjd med arbetet. Färg satt där den skulle med rätt teknik och det var omålat där slitaget skulle finnas för att ge liv till historiens vingslag kring orgeln. När Axel upptäckte de gamla lampetterna var han mer än nöjd. De flesta gamla originallampor från elektrifieringen av kyrkor är för länge sedan borta. Besiktningen gick bra och Axels och mina vägar korsades vid ett flertal tillfällen åren därpå.
Av en tillfällighet flera år senare råkade jag titta på vem som skrivit  Så renoveras Torp & Gårdar. Axel Unnerbäck?  Boken som jag tog till mitt hjärta flera år tidigare. Boken som gav mig inspiration och gjorde att jag inte rev ner Aggarp. Det är med tacksamhet som jag nu förstår värdet av att ha lagt ner tiden på denna gamla byggnad.


onsdag 13 november 2013

Gammla tapeter Vindskammaren

Vindskammaren är ett utrymme som ligger över kök och farstun. En gammal trapp leder upp till rummet rån farstun. Rummet har renoverats under de tre sista åren. Väggar har iordningställts för tapetsering. Taket har fått luftspalt mot yttertak och isolering för att kunna hålla värme. Detta rum har använts som förvaringsutrymme tidigare. Golvet har genom åren fått skador av fukt och kondens. Det är kökets värme som har åstadkommit kondensen. Till detta rum tillverkades ett nytt grangolv som är kilsågat. En så kallad fjäder fogar ihop golvet. Fjäderns spår görs enklast med en överhandsfräs. Vi tillät oss att använda detta moderna hjälpmedel.  Träd valde vi ut till golvet för sågning på vår egen logosol såg. Golvet låg inlagt ett år i huset för att torka lite extra och anpassa sig i det nya klimatet före spikning. Eftersom jag samlat på gamla hyvlar plockades lämplig hyvel fram för tillverkning av lämplig golvlist. På Qvarnarps byggnadsvård i Eksjö inhandlades gamla foder till fönstret.

Tapeterna har sin egen historia. I Flisby fanns en målarmästare vid namn Axel Sandahl. Han hade även en kollega som hette Karl-Erik Säll. Karl-Erik var döv, men hade en otrolig förmåga att läsa på läpparna. De anlitades vid målning och tapetsering i bygden. Vid en renovering 1979 skulle de sätta en salstapet i ett rum i Flisby församlingshem. Axel klippte tapeter och la på lim som han sedan la åt sidan. Där låg sedan en hög. Utan ett ord tog Karl-Erik tapeter och satte upp. Oavsett var tapeten skulle sitta så passade den. Hur denna kommunikation fungerade kom jag aldrig underfund med. De kunde varandra utan och innan. Vid detta tillfälle var nog Axel runt 70 år. Anne Håkansson övertog Axels gamla tapetlager några år senare. Det fanns tapeter från tidigt 1900 till 1960 tal. Tjugo år senare bestämde vi oss för en av dessa tidiga 1900 tals tapeter till vårt vindsrum.


Rummet var lager även för oss före renoveringen.

Med linoljesåpa skuras golvet för att få den rätta ytan och lystern.


 
Ett gammaldags räcke var nödvändigt vid trappen. Räcket är nytillverkat efter gammal förebild med urtappade spjälor som är ställda på tvären. Här provar våra katter hållfastigheten.
 

måndag 4 november 2013

Gammla tapeter i sovkammaren

 
 
Vårt sovrum ligger på norrsidan av huset. Rummet är tillbyggt i början på 1900- talet. Det är lite högre till taket. Rummet har två fönster och är i sig ett ljust rum. Tidigare tapeter gick mot gult. Rummet hade varit tapetserat två gånger tidigare. Från stora rummet som är mörkare känns det bra att komma in i ett ljust rum. 
Här har vi även de två gröna färgerna att ta hänsyn till vilka är originalfärger. En ljusare och en mörkare på dörren mellan stora rummet och sovkammaren. Vi valde att måla tvärt om än stora rummet. Genom att använda den ljusa till snickeriet i sovrummet, stämde dörrens färger mellan de två rummen.



Till slut fastnade vi för en enkel tapet som har ett matt mönster med stjärnmönster. En gammal modell som har en matt yta.
DURO "Gammel" svenska  008-11



Gamla underkläder har fått ge sitt bidrag till tidsresan

 

tisdag 22 oktober 2013

Gammla tapeter farstun

Vår farstu är liten och trång. Här finns en liten trapp till vindens utrymmen. Här valde vi att låta gavelväggen vara orörd. Att rengöra väggens timmer var behövligt. Kallt vatten och linoljesåpa fick med skurborstens hjälp bort smutsen. Genom att låta denna del vara orörd kan vi läsa historia. Vid ledstången där trappan ska vara ser vi urtag för tidigare takbjälkar. Här valde vi att ha det nyinlagda golvet målat för att lättare kunna hålla rent.









Trappan har målats i samma färg som golvet. Foder kring dörren är målade men inte dörrarna. Vi hittade rätt färg, den är bara något blankare.

Dörrarna från verandan är öppnade. Slagbordet samt en stol är föremål sam fanns på torpet när vi tog över.

torsdag 17 oktober 2013

Gammla tapeter Stora rummet

Att hitta rätt tapeter till ett rum är inte det lättaste. Först och främst måste man bestämma vilket årtionde och århundrade som rummet ska spegla. Vill man behålla färgsättning på listverk och dörrar bör ju tapetens färgsättning stämma. Ibland hittar man en tapet och anpassar rummet efter tapeten. I stora rummet kändes det svårt då datum och år på timmerstommen inte går att sätta. Huset har byggts på och tak och dörrposter har höjts. På några ställen fanns spår av lerklining, en typ av lerbruk med halm och tagel i. Man kunde även på vissa ställen se yxhuggen för att få fram fästytan likt fjäll, för lerblandningen. De största ytorna var rena och visade att man valt att ta bort denna ytbehandling vid någon renovering. Det troliga är att man gjorde detta när huset byggdes till i en vinkel med en sovkammare i början på 1900 - talet. Vi hittade fyra olika tapeter på lerblandningen. Dessa är nu lagda till historiemappen.

Det var givet att behålla den ursprungliga färgsättningen på dörrar och foder.Vi har tapetsera med fyra olika tapeter. Alla speglar lite olika tidsepokrar och tidsideal utifrån rum och karaktär. Eftersom lister, foder och fönster ska gå ton i ton med tapeterna, har det varit ett pysslande.

Storstugans karaktär med den stora vita spismuren kräver balans med en mörkare tapet. Vi valde tapeten tidigt. Den kända Rosenvinge som tillverkades i Anneberg på ECO-tapeter. Den försvann med fabrikens nedläggning men har åter tagits i produktion av Boråstapeter.
ECO AB Epok 255174 (Rosenvinge renässans1560-1650).
Vår Rosenvinge hittade vi på lagret i Anneberg flera år efter att fabriken hade lagts ner.


Jo det blir nog som vi tänkt.....


Rummet färdigtapetserat, nyskurat golv med linoljesåpa
 


 
Här inspekterar våra katter (bengaler) det färdiga rummet. Rummet känns trots allt inte mörkt och tapeten har hittat sin plats.

torsdag 10 oktober 2013

Detaljer i torpmiljö

Att bygga upp en gammal miljö är spännande. Ibland hittar man just den rätta detaljen eller prylen. I bland ringer någon man känner och frågar behöver du inte ......
Roligaste fynden blir dom man just oväntat springer på. I samma ögonblick förstår man att det är det man sökt, men inte trodde att man skulle hitta.

Så var det härom veckan då jag av en tillfällighet hittar två gamla termometrar. En gul och en blå. De ser oanvända ut. 1.75 står det på baksidan.  Den blå får sin plats i köket där färgen är rätt. Den gula i sovrummet där den passar bäst. Det är roligt att bygga upp miljön och man blir så nöjd när man får till det. Just gamla termometrar har jag letat länge efter.

Vi var på loppis i somras. Loppisen var utförsäljning efter en affär som lades ner i Kråkshult. jag tror det var på sextiotalet. Fynden där blev lite fler detaljer som vi behövde.


 

Ad vitaminer som har utgångsdatum i början på sextotalet


Även i ett litet torp vill man lukta gott när lördagskvällen kommer. Denna produkt var nog inte högprioriterad i torpmiljön. Det var nog många andra varor som kom i första hand.

måndag 7 oktober 2013

El i torpet

Vi behöver el! Att renovera ett hus utan el tar längre tid. El var det tvunget att bli om boendet skulle fungera för oss. Det är inte billligt att få el framdraget till ett hus. Det gör ju inte saken bättre om det är långt till ledningar och transformatorer. Efter mycket divederande med Smålands Kraft som var leverantör på den tiden blev det av i mitten på 80-talet.
Historiskt vet vi inte när de första elledningarna drogs till Aggarp. Troligt är 30-40 -talet. Det finns ett gammalt elskåp på vinden med en 6 ampers säkring. Där finns avläsningslapp från 40-talet och fram till 1955 då elen stängdes av. Avläsningen gjordes en gång per år. Förbrukningen skvallrar om att elen nästan inte använts. I Aggarp fanns två taklampor, en utelampa och ett eluttag. Abonnemangsavgiften på den tiden var baserad på hur många lyspunkter och eluttag man hade.  Av detta kan man ju få en förklaring till varför den livsfarliga "lamptjuven" kom till. Att man på många ställen ser ett eluttag mitt på väggen i många gamla hus är mer att visa att man hade råd, än av praktiska skäl. I Kråkshults hembygdsböcker kan man läsa mer om hur bygden fick el. 


Ovan finns den farliga lamptjuven. Här är en uppmaning
från 50-talet hur elsladdar och utrustning ska användas.



 
I Aggarp är alla elinstallationer nya. Vi är tacksamma för att vår svåger Knut finns och är elektriker. Vi har valt att göra det mesta dolt. På vissa ställen har vi där emot lagt "kulo" installation för att förstärka elektrifieringen.

En gammal taklampa från 30-talet i köksfarstun och en likadan i hallen.
Dessa hittade vi i ett hus som skulle rivas. Glaskupana färg ger ett milt gult ljus.
 

fredag 4 oktober 2013

Indraget vatten

För att få torpet att fungera för oss "moderna" människor bestämde vi oss tidigt för att ha indraget vatten. Denna tanke var med i vår renoveringsplan. Golvet i köket var helt slut. Det gällde att få bort allt dåligt virke i huset för att få stopp på nedbrytningen av huset. Det var inte många golvbrädor som gick att plocka bort hela. Det som var kvar av golvsyllen skyfflades ut med skyffel. Även här låg ett stampat jordgolv under golvet. Med hjälp av diverse verktyg grävdes köket ur. Stenläggningen för gråstenspipan förstärktes genom en stödmur.
Genom att många arbeten är beroende av varandra så funderade jag på hur jag skulle få till framtida avlopp och vatten in. Den enda vettiga lösningen var att gräva ur köket till cirka två meters djup för att få till en källare under det lilla köket. En lucka i golvet skulle få bli framtida åtkomst till utrymmet.
Så fick det bli. Urgrävningen påbörjades och hink för hink flyttades jordmassorna ut ur köket.  Gjutform för väggar gjordes på ett lager av makadam. Där inkommande vatten och avlopp skulle ansluta murade jag in gammalt poröst tegel. Utrymmet bakom de nya väggarna fylldes med dräneringsgrus. Nya bärlinor för framtida golv lades på plats. Så långt gick arbetet bra. Utrymmet blev cirka 1,40 x 1,40 och 1,70 djupt. Ja, det var den sommaren.

När vi flera år senare skulle ansluta vatten och avlopp kunde vi smidigt gräva oss in utifrån. Att hitta de porösa tegelstenarna var inte svårt.

Köket före renoveringen


 
Luckan till kökskällaren
 
Källaren har putsats och vitmålats och är torr. I källaren finns gjutna hyllor, vattenpumpen och varmvattensberedaren. Här finns avstängningar för vattnet till köket, vattenposten ute och vatten till vårt utedass/tvättrum. Källaren är frostfri vilket känns bra.

måndag 30 september 2013

Aggarp Nordiska museet



På många olika sätt kan man leta historia på sitt gamla soldattorp. Att ta hjälp av dator och att googla är ett. Ibland ger dessa sökningar många nya tankar och funderingar.
År 1884 överlämnades en ask till Nordiska Museet av P G Vistrand. Asken kommer från Brukningsort Småland, Östra härad, Kråkshult, Aggarp.
http://www.digitaltmuseum.se/things/ask/S-NM/NM.0043810?pos=13
Identifikationsnr:
NM.0043810



 
Soldat Malm flyttade till Hässleby 1882 och tycks ha varit den sista soldaten i Aggarp. År 1884 vet jag inte vem som bodde i Aggarp. Jag tror ju inte Att P. G. Vistrand åkte runt bokstavligt och samlade föremål till Nordiska museet heller. Jag har en känsla av att prästen i Kråkshult eller Karlstorp hade denna ask som kom från Aggarp. Eller hur gick det till när P. G. Vistrand samlade in  20 föremål i Kråkshult 1884?
Det som är spännande är att det ifrån detta utfattiga hus, som prästen skrev några år tidigare, fanns det en ask som var så intressant att den numera finns på Nordiska museet.  Hur kom den till Aggarp?  Är det så att asken kommer från annat land? I Karlskrona och Kalmar förekom handel av diverse varor. Det var ju här som våra soldater från Aggarp tjänstgjorde. Dessa soldater fick även vara med och bygga om Kungsholmens fort i Karlskrona. Asken är från Aggarp men vilken är dess historia?
Jag har fått en del tips på hur jag ska leta vidare om askens historia. Framtiden får utvisa om vi får veta mer.




fredag 27 september 2013

Barndomsminnen

Hos min mormor och morfar fanns en spegel med gulaktig färg i köket. Den var upphängd mellan dörren mot köksfarstun och dörren till hallen.
Min morfar tog emot granngubbar för klippning. En gammal svängbar och höjbar stol placerades mitt på köksgolvet. Köksmattan rullades undan och kaffet sattes på av mormor. Morfar klippte och kammade sina kunder. Jag kan känna än hur den saxen luggade, även mig. Historier och nyheter berättades och jag satt med stora öron och lyssnade. Bästa platsen var på kökssoffan eller på vedlåren vid köksspisen. När köksmattan åter var på plats och kaffet intaget reste sig kunden tittade sig i spegeln. - Då va det gjort. Jag vet inte om de tyckte att klippningen eller kaffet var bäst.
För några år sedan hittade min fru en liknande spegel fast grön. Minnena från morfars klippningar kommer fram. Egon och Einar Äng var trogna kunder och goda grannar. De var två ungkarlar som lät mej tillbringa sommarlovstid i deras snickeri som fanns i Förås i Flisby socken. De hade all tid för mig. Jag snickrade många båtar som fick segel med mormors hjälp.


På baksidan står det 1,70. Hyllan för kammen går att fälla upp.

onsdag 25 september 2013

Gäststugan

 Efter några år såg vi att renoveringen kommer att ta lång tid. Att renovera ett så nergånget hus krävde mer jobb än vi kunde ana. Vi måste gå varligt fram. Det gäller även att inte ta sig ann renoveringen med för stora krav på att få huset färdigt inom en viss tid. Det kan lätt bli fusk. Att ha tålamod är mer än nödvändigt. Kunskap om hur arbetet ska utföras ska också inhämtas. Rätt timmer ska huggas och sågas. Virket ska torkas. Mycket planering krävs för att utföra renoveringsarbetet i rätt ordning. Med taket var det ingen panik, det fick duga så länge. Dränering runt huset och grunden, stommen, golvbjälkar, urgrävning var ett måste. Men vi såg fram mot den dag då vi skulle f känna färgdoft och att få sätta upp tapeter. Dagen när man fick plocka fram alla prylar man sparat eller renoverat. Det var nog så vi tänkte och inte gav upp hela projektet. Mörka vinterkvällar lästes byggnadshistoria och byggnadsvård.
Att hela familjen skulle få kunna vara plats och få känna på torparlivet blev ett mål. Vi beslutade att el var nödvändigt och att bygga en friggebod på 23 kvadratmeter plus en liten altan. Det lilla huset planerades med ett "litet" pentry, ett sovrum på 4 kvadrat och resten till ett rum för bäddsoffa och matbord. I detta hus har vi tillbringat ett antal somrar och det har fungerat bra. Regniga somrar kändes "gäststugan -lilla huset" trång. Vilken tur att vi byggde stugan. Barnen han ju bli vuxna innan vår torpstuga blev bebolig.

Jesper blandar bruk

Cornelia hantlangar. Vid grävningen av grunden upptäcktes att det låg ett
matjord/alvlager på ca 80 cm. Under detta lager var det berg.
 
 
 
 
 
 
Huset byggdes vid skogskanten. Det får ha sin egen moderna stil. Det är viktigt att man tydligt ser att var tidsepok har sina krav och får göra sina avtryck. Det är så historia skrivs.

söndag 22 september 2013

Gud beskydde vårt hem

Att hitta lämpliga tavlor till torpmiljön har varit min frus jobb. Maja jobbade i Aneby kommun under några år. Det var nära till Kretsloppsgården som har försäljning av diverse gamla saker. Givet var ju tavlor med kungaporträtt och gamla bibelcitat. Tavlor med förmaning och eftertanke. En av de gamla tavlorna heter " En kristens resa". Vi ser en kristens väg genom livet och hur man kan träffa på olika frestelser.
En husrenoverares resa är ju lika dan. Det finns många frestelser och genvägar att ta. Den enkla vägen är inte alltid den rätta. Ibland blir det fel och då är det till att göra om.

Kungaporträtt i gammal god ordning






Gamla hederliga pappersbonader duger också. Här uppsatt med gamla häftstift.

                Gud beskydde vårt hem. En tavla med pärlbroderi som var mode på seklets början.

torsdag 19 september 2013

Gärden och ängar

Det växer fort igen om man inte har djur som håller markerna öppna. Så har det varit de sista tio åren. Men förra sommaren frågade jag den yngsta bonden jag känner om han önskade mer bete. Han kom på besök och vi var överens. Djur skulle det bli till sommaren 2013.
Detta medförde att nu skulle det röjas och stängslas. Sly etablerar sig fort. Bakom träd och sly fanns taggtråd, stenmurar och stensättningar. Fyra vårvinterdagar tog det att buska och att ta ner träd. Det blev fyra traktorlass med ved cirka 20 fub. meter. Gammal taggtråd drogs bort med vajerkranen. Nya stängsel sattes upp. Nu hade vi återställt hälften av åker och ängsbete. Detta var en god början. Vi längtade till vårt eget ko-släpp. Det bästa är att vi nu mer får hjälp av David i Svenstorps kvigor. Det är kvigorna som nu ser till att hålla slyet borta och som "putsar" gräset. Genom deras närvaro förstärks torparlivets kulturbild.

Vi är så tacksamma för att ni finns.
De längtar nog tillbaka till torpet. De pysslades om dagligen och blev "lagom" tama. Min fru gav dom diverse godsaker, så de blev nog bortskämda.

tisdag 17 september 2013

Från sly till stora träd

Hösten 2012 grävde vi ner en elkabel ut till den gamla vagnsboden. Det var önskvärt att få en elcentral till sågverket. Det är ju inte så dumt med el till traktorns motorvärmare heller. En lampa när det är mörkt är mycket värt. Bredvid vagnsboden stod det en jättegran. När kabeldiket grävdes så grävdes rötter av och det var 50-60 cm till berget. Skulle granen stå kvar om stormvindar skulle svepa fram? Var vagnsboden eller huset hotade? Vintern gick utan någon hård blåst.
Planen var ju att röja upp gärden och ängsmark under senvintern och då skulle vi passa på att ta ner den stora granen. Att få ner granen skulle ju gå, men på rätt sätt? Två hus var ju i farozonen.
Nu finns ju proffs som gör sådana här jobb och jag känner ju en. Johan Grändemark har ett företag (LJUMA) och jobbar med både nertagning av besvärliga träd och stubbfräsning. En lördagsmorgon i början på mars var han på plats för uppdraget.



Granen var stor. Lägg märke till vajern som är fäst i granen







Två man vid rotända med såg och två attacker och jag vid vinschen. Johan är nöjd.
 Granen föll enligt beräkningen. den var 47 år och höll 95-100 cm i diameter.

 
 
 
 


Granen apterades i tremeterslängder för att kunna hanteras. Bo Karlsson i Björkelund
anlitades för att få bort eländet. Granen var ju inte ens värd att använda till ved.
Stora kvistar och omöjlig att hantera. Bos skogskärra hade problem. Stocken gick inte
 att lyfta. Bo drog stocken med hjälp av en underliggare och kunde sedan väga
 upp stocken på skogskärran.


måndag 16 september 2013

Spår av historia

När man går i skogen och kommer till en plats där det funnits ett torp ser man tydligt var huset har stått. En hög med sten efter gråstenspipan och en del större hörnstenar vittnar om platsen. Ibland hittar man även en trappsten. Gran och tall växer sig stora och påminner om att åren har gått sedan torpet försvann. Har torpet legat mer öppet ser man dessa platser på längre avstånd eftersom växtligheten är annorlunda. Här hittar man gamla sorters syren och lupiner. För att inte tala om stjärnflocka, daglilja, borstnejlika, fingerborgsblomma  och såpnejlika. Runt torpen kan man ofta se förvildade fruktträd.
Borstnejlika i sin prakt vid ett rivet hus i Hoeberg, Kråkshult.


Här låg nog stugan Petersborg.  Det finns ju en stensättning.


Kråkshults hembygdsförening har med skyltar märkt ut gamla torp och hus
som inte längre finns kvar. Skylten här har nästan försvunnit bland granarna.
 Nämnas kan är att det finns en skylt vid Aggarp!
Detta hus flyttades till Bjälkerum Norrgård och fick bli snickarstuga.

söndag 15 september 2013

Eget Sågverk

 I Kråkshults socken fanns det flera små sågverk fram till sextiotalet. När man behövde virke för husbehov och reperation togs skog ner på gården under vintermånaderna som sedan sågades under vårvintern. Torkning av virket gjordes under ett par års tid.
Några kilometer från Aggarp ligger Klacke där Manne bor. Det var hos Manne som vi sågade det mesta av virket till renoveringen av Aggarp. Han hade även en hyvel modell Jonsered av gammal årgång. Den fungerade gott till olika behov. I Hjältevad fanns en hyvelmästare vid namn Roland Andersson. På hans gård fanns en liten såg men en helt annan hyvelanläggning. Han var mer än noga med mått och att lägga virket i hyveln. - Det ska vara med fiberriktningen. Vid ett tillfälle för ca. tjugo år sedan när jag hade hyvlat ett traktorlass med bland annat golvbräder hos Roland och vi hade lastat färdigt sa han -Vet du vad det här lasset kostar? Jag funderade på timret jag valt och tagit ner, kört ut, sågat, torkat vänt, sorterat och kört till honom för att hyvla. Nä sa ja det har ju tagit lite tid.
 - Du sa Roland ett sånt här lass går inte att köpa.
Tiderna har ändrats och i dag finns det inte så många by-sågar kvar. Roland finns inte mer och Manne har inte sågen i drift sedan några år. När man har egen skog så är det självklart att man vill använda den till eget behov. Därför inskaffade jag mig ett eget sågverk. Det blev en begagnad Logosol med elmotor. Nu för tiden kan jag såga mitt husbehovsvirke själv.

Kompisen Tommy är "baksågare" och nu ska
stocken vändas med den sågade sidan ner.


Här  har sågats golvplank som är 1 och trekvart tum.
 Kantningen som visas på bilden görs kilsågad.