Translate

måndag 30 september 2013

Aggarp Nordiska museet



På många olika sätt kan man leta historia på sitt gamla soldattorp. Att ta hjälp av dator och att googla är ett. Ibland ger dessa sökningar många nya tankar och funderingar.
År 1884 överlämnades en ask till Nordiska Museet av P G Vistrand. Asken kommer från Brukningsort Småland, Östra härad, Kråkshult, Aggarp.
http://www.digitaltmuseum.se/things/ask/S-NM/NM.0043810?pos=13
Identifikationsnr:
NM.0043810



 
Soldat Malm flyttade till Hässleby 1882 och tycks ha varit den sista soldaten i Aggarp. År 1884 vet jag inte vem som bodde i Aggarp. Jag tror ju inte Att P. G. Vistrand åkte runt bokstavligt och samlade föremål till Nordiska museet heller. Jag har en känsla av att prästen i Kråkshult eller Karlstorp hade denna ask som kom från Aggarp. Eller hur gick det till när P. G. Vistrand samlade in  20 föremål i Kråkshult 1884?
Det som är spännande är att det ifrån detta utfattiga hus, som prästen skrev några år tidigare, fanns det en ask som var så intressant att den numera finns på Nordiska museet.  Hur kom den till Aggarp?  Är det så att asken kommer från annat land? I Karlskrona och Kalmar förekom handel av diverse varor. Det var ju här som våra soldater från Aggarp tjänstgjorde. Dessa soldater fick även vara med och bygga om Kungsholmens fort i Karlskrona. Asken är från Aggarp men vilken är dess historia?
Jag har fått en del tips på hur jag ska leta vidare om askens historia. Framtiden får utvisa om vi får veta mer.




fredag 27 september 2013

Barndomsminnen

Hos min mormor och morfar fanns en spegel med gulaktig färg i köket. Den var upphängd mellan dörren mot köksfarstun och dörren till hallen.
Min morfar tog emot granngubbar för klippning. En gammal svängbar och höjbar stol placerades mitt på köksgolvet. Köksmattan rullades undan och kaffet sattes på av mormor. Morfar klippte och kammade sina kunder. Jag kan känna än hur den saxen luggade, även mig. Historier och nyheter berättades och jag satt med stora öron och lyssnade. Bästa platsen var på kökssoffan eller på vedlåren vid köksspisen. När köksmattan åter var på plats och kaffet intaget reste sig kunden tittade sig i spegeln. - Då va det gjort. Jag vet inte om de tyckte att klippningen eller kaffet var bäst.
För några år sedan hittade min fru en liknande spegel fast grön. Minnena från morfars klippningar kommer fram. Egon och Einar Äng var trogna kunder och goda grannar. De var två ungkarlar som lät mej tillbringa sommarlovstid i deras snickeri som fanns i Förås i Flisby socken. De hade all tid för mig. Jag snickrade många båtar som fick segel med mormors hjälp.


På baksidan står det 1,70. Hyllan för kammen går att fälla upp.

onsdag 25 september 2013

Gäststugan

 Efter några år såg vi att renoveringen kommer att ta lång tid. Att renovera ett så nergånget hus krävde mer jobb än vi kunde ana. Vi måste gå varligt fram. Det gäller även att inte ta sig ann renoveringen med för stora krav på att få huset färdigt inom en viss tid. Det kan lätt bli fusk. Att ha tålamod är mer än nödvändigt. Kunskap om hur arbetet ska utföras ska också inhämtas. Rätt timmer ska huggas och sågas. Virket ska torkas. Mycket planering krävs för att utföra renoveringsarbetet i rätt ordning. Med taket var det ingen panik, det fick duga så länge. Dränering runt huset och grunden, stommen, golvbjälkar, urgrävning var ett måste. Men vi såg fram mot den dag då vi skulle f känna färgdoft och att få sätta upp tapeter. Dagen när man fick plocka fram alla prylar man sparat eller renoverat. Det var nog så vi tänkte och inte gav upp hela projektet. Mörka vinterkvällar lästes byggnadshistoria och byggnadsvård.
Att hela familjen skulle få kunna vara plats och få känna på torparlivet blev ett mål. Vi beslutade att el var nödvändigt och att bygga en friggebod på 23 kvadratmeter plus en liten altan. Det lilla huset planerades med ett "litet" pentry, ett sovrum på 4 kvadrat och resten till ett rum för bäddsoffa och matbord. I detta hus har vi tillbringat ett antal somrar och det har fungerat bra. Regniga somrar kändes "gäststugan -lilla huset" trång. Vilken tur att vi byggde stugan. Barnen han ju bli vuxna innan vår torpstuga blev bebolig.

Jesper blandar bruk

Cornelia hantlangar. Vid grävningen av grunden upptäcktes att det låg ett
matjord/alvlager på ca 80 cm. Under detta lager var det berg.
 
 
 
 
 
 
Huset byggdes vid skogskanten. Det får ha sin egen moderna stil. Det är viktigt att man tydligt ser att var tidsepok har sina krav och får göra sina avtryck. Det är så historia skrivs.

söndag 22 september 2013

Gud beskydde vårt hem

Att hitta lämpliga tavlor till torpmiljön har varit min frus jobb. Maja jobbade i Aneby kommun under några år. Det var nära till Kretsloppsgården som har försäljning av diverse gamla saker. Givet var ju tavlor med kungaporträtt och gamla bibelcitat. Tavlor med förmaning och eftertanke. En av de gamla tavlorna heter " En kristens resa". Vi ser en kristens väg genom livet och hur man kan träffa på olika frestelser.
En husrenoverares resa är ju lika dan. Det finns många frestelser och genvägar att ta. Den enkla vägen är inte alltid den rätta. Ibland blir det fel och då är det till att göra om.

Kungaporträtt i gammal god ordning






Gamla hederliga pappersbonader duger också. Här uppsatt med gamla häftstift.

                Gud beskydde vårt hem. En tavla med pärlbroderi som var mode på seklets början.

torsdag 19 september 2013

Gärden och ängar

Det växer fort igen om man inte har djur som håller markerna öppna. Så har det varit de sista tio åren. Men förra sommaren frågade jag den yngsta bonden jag känner om han önskade mer bete. Han kom på besök och vi var överens. Djur skulle det bli till sommaren 2013.
Detta medförde att nu skulle det röjas och stängslas. Sly etablerar sig fort. Bakom träd och sly fanns taggtråd, stenmurar och stensättningar. Fyra vårvinterdagar tog det att buska och att ta ner träd. Det blev fyra traktorlass med ved cirka 20 fub. meter. Gammal taggtråd drogs bort med vajerkranen. Nya stängsel sattes upp. Nu hade vi återställt hälften av åker och ängsbete. Detta var en god början. Vi längtade till vårt eget ko-släpp. Det bästa är att vi nu mer får hjälp av David i Svenstorps kvigor. Det är kvigorna som nu ser till att hålla slyet borta och som "putsar" gräset. Genom deras närvaro förstärks torparlivets kulturbild.

Vi är så tacksamma för att ni finns.
De längtar nog tillbaka till torpet. De pysslades om dagligen och blev "lagom" tama. Min fru gav dom diverse godsaker, så de blev nog bortskämda.

tisdag 17 september 2013

Från sly till stora träd

Hösten 2012 grävde vi ner en elkabel ut till den gamla vagnsboden. Det var önskvärt att få en elcentral till sågverket. Det är ju inte så dumt med el till traktorns motorvärmare heller. En lampa när det är mörkt är mycket värt. Bredvid vagnsboden stod det en jättegran. När kabeldiket grävdes så grävdes rötter av och det var 50-60 cm till berget. Skulle granen stå kvar om stormvindar skulle svepa fram? Var vagnsboden eller huset hotade? Vintern gick utan någon hård blåst.
Planen var ju att röja upp gärden och ängsmark under senvintern och då skulle vi passa på att ta ner den stora granen. Att få ner granen skulle ju gå, men på rätt sätt? Två hus var ju i farozonen.
Nu finns ju proffs som gör sådana här jobb och jag känner ju en. Johan Grändemark har ett företag (LJUMA) och jobbar med både nertagning av besvärliga träd och stubbfräsning. En lördagsmorgon i början på mars var han på plats för uppdraget.



Granen var stor. Lägg märke till vajern som är fäst i granen







Två man vid rotända med såg och två attacker och jag vid vinschen. Johan är nöjd.
 Granen föll enligt beräkningen. den var 47 år och höll 95-100 cm i diameter.

 
 
 
 


Granen apterades i tremeterslängder för att kunna hanteras. Bo Karlsson i Björkelund
anlitades för att få bort eländet. Granen var ju inte ens värd att använda till ved.
Stora kvistar och omöjlig att hantera. Bos skogskärra hade problem. Stocken gick inte
 att lyfta. Bo drog stocken med hjälp av en underliggare och kunde sedan väga
 upp stocken på skogskärran.


måndag 16 september 2013

Spår av historia

När man går i skogen och kommer till en plats där det funnits ett torp ser man tydligt var huset har stått. En hög med sten efter gråstenspipan och en del större hörnstenar vittnar om platsen. Ibland hittar man även en trappsten. Gran och tall växer sig stora och påminner om att åren har gått sedan torpet försvann. Har torpet legat mer öppet ser man dessa platser på längre avstånd eftersom växtligheten är annorlunda. Här hittar man gamla sorters syren och lupiner. För att inte tala om stjärnflocka, daglilja, borstnejlika, fingerborgsblomma  och såpnejlika. Runt torpen kan man ofta se förvildade fruktträd.
Borstnejlika i sin prakt vid ett rivet hus i Hoeberg, Kråkshult.


Här låg nog stugan Petersborg.  Det finns ju en stensättning.


Kråkshults hembygdsförening har med skyltar märkt ut gamla torp och hus
som inte längre finns kvar. Skylten här har nästan försvunnit bland granarna.
 Nämnas kan är att det finns en skylt vid Aggarp!
Detta hus flyttades till Bjälkerum Norrgård och fick bli snickarstuga.

söndag 15 september 2013

Eget Sågverk

 I Kråkshults socken fanns det flera små sågverk fram till sextiotalet. När man behövde virke för husbehov och reperation togs skog ner på gården under vintermånaderna som sedan sågades under vårvintern. Torkning av virket gjordes under ett par års tid.
Några kilometer från Aggarp ligger Klacke där Manne bor. Det var hos Manne som vi sågade det mesta av virket till renoveringen av Aggarp. Han hade även en hyvel modell Jonsered av gammal årgång. Den fungerade gott till olika behov. I Hjältevad fanns en hyvelmästare vid namn Roland Andersson. På hans gård fanns en liten såg men en helt annan hyvelanläggning. Han var mer än noga med mått och att lägga virket i hyveln. - Det ska vara med fiberriktningen. Vid ett tillfälle för ca. tjugo år sedan när jag hade hyvlat ett traktorlass med bland annat golvbräder hos Roland och vi hade lastat färdigt sa han -Vet du vad det här lasset kostar? Jag funderade på timret jag valt och tagit ner, kört ut, sågat, torkat vänt, sorterat och kört till honom för att hyvla. Nä sa ja det har ju tagit lite tid.
 - Du sa Roland ett sånt här lass går inte att köpa.
Tiderna har ändrats och i dag finns det inte så många by-sågar kvar. Roland finns inte mer och Manne har inte sågen i drift sedan några år. När man har egen skog så är det självklart att man vill använda den till eget behov. Därför inskaffade jag mig ett eget sågverk. Det blev en begagnad Logosol med elmotor. Nu för tiden kan jag såga mitt husbehovsvirke själv.

Kompisen Tommy är "baksågare" och nu ska
stocken vändas med den sågade sidan ner.


Här  har sågats golvplank som är 1 och trekvart tum.
 Kantningen som visas på bilden görs kilsågad.



 


lördag 14 september 2013

Gråstenspipa

I alla gamla hus har det funnits någon typ av eldstad. Det var här som mat och bröd tillagades. Eldstaden gav värme och ljus under mörka kvällar. Stenen höll värmen kalla dagar när elden falnat. Gråstenspipan tog upp stor del av rummet där den var putsad till en traditionell stor öppen eldstad. Mot yttervägg på norrsidan fanns plankor uppsatta framför muren fram till spiskåpan. När dessa togs bort påträffades ett så kallat torkskåp. Torkskåpet är ett utrymme som finns över bakugnen från kökssidan. I köket syntes tydligt att järnspisen var inmurad på senare tid. Man hade lagat mat på öppen häll till vänster om bakugnen.
Sättningar och tid hade gått hårt åt denna spis. Genom att huset grävdes ur behövdes en grundlig förstärkning av stensättningen till hela gråstenspipan. Från takåsen till vindsgolvnivå revs gråstenpipan ner. Stenar med "kalk-deg" och olika kalkbruk låg lösa. I stora rummet gjordes mallar i masonit för att dokumentera hur den öppna spisen såg ut. Genom att försiktigt blöta och skrapa rent kunde stenen friläggas. Stenarna som blev frilagda säkrades genom att träpinnar täljdes till och pressades in. Spiskåpan med gråstensmur i det stora rummet krävde en sommars jobb. Det gick 15-20 år innan muren fick sin slutliga linoljefärg.


Här byggs den "nya" ytan upp. I muren syns torkskåpet
och till höger syns nakna stenar.


Äntligen dags för linoljefärgen. Grundning gjordes med en blandning
 av linoljesåpa och vatten.

 

Bakugn

I köket har hela spismuren renoverats. "Gråstenarna" har frilagts och putsats om. Förstärkning vid utsatta ställen är gjord med tegel.Det fanns tre-fyra lager sot mellan de gamla putslagerna. I takhöjd, innanför spishyllan har vi gjutit en platta som vilar på den nyrenoverade muren. Denna ligger över bakugn och in över torksskåp och ann mot den stora spiskåpan i det stora rummet. Det är här på som vi ska mura upp framtida murstock. Detta ska göras när den gamla takplåten ska bytas ut. kökets bakugn har fått renoverat valv. Vid renoveringen hittades "rökstenen" för bakugnens rökkanal överputsad. Det var stenen som sattes dit när ugnen var uppvärmd för bakning. I framtiden leds röken genom hålet där rökstenen satt och ut i spiskåpan genom rökkanal av plåt. Det är det enda sättet att få kunna behålla ugnen och att få den godkänd för eldning. Det är även därför som vi valt att gjuta plattan som murstocken ska vila på. Bakugnsluckan har handsmidda gångjärn med en tunn plåt. Den har försiktigt rengjorts och är behandlad med linolja som värmts in på gammalt sätt. Denna rostskydds/målnings metod påminner om lukten av stekt strömming.
Här är spismuren grundrenoverad.



Muren är putsad och järnspisen är på plats. 

tisdag 10 september 2013

Vatten


Gemensamt för alla gamla torp är att det finns en vattenåder. Oftast ligger dessa inte så långt från huset. I Aggarps historia finns Aggarps källa nämnd. 1854, 13 augusti. En gosse från soldat Hilding i Aggarp, 1½ år, drunknad i en källan.  Det livsviktiga vattnet blev till sorg för familjen. I Aggarp vet jag att det funnits tre vattenkällor.
Källa 1 Den äldsta som jag tror ligger cirka 100 meter från huset. Den är satt med timmer som är skrätt. När svärfar levde och vi var i skogen för att röja några vindfällen vid källan så skulle den rensas. Det stod en gammal skyffel där som vi använde. Detta jobb gjorde svärfar varje år. Källan trycker upp vatten så den flödar över. När jag många år efter första rensningen var vid källan en kall januari/februaridag rann källan över. Runt källan fanns svallis som blivit till i det kalla vädret. I snön fans spår av diverse djur som använde källan för att dricka.
Källa 2 Låg ca 6-7 meter från huset och var stensatt. Brunnen höll inte alltid vatten enligt svärfar. För att ingen olycka skulle hända fylldes källan igen när svärfar köpte torpet och skulle ha betande djur vid trädgården.
Källa 3 Vår vattenkälla är renoverad och flyttad ca 3 meter från den gamla stensättningen. Den ligger ca. 45 meter från huset. Renoveringen gjordes i augusti 2010. Vi önskade att få rinnande vatten i huset. En grävmaskin anlitades och brunnsringar beställdes. När vi började gräva tryckte det upp vatten och fyllde grävhålet direkt. genom att marken lutar fick det göras ett avrinningsdike. Vi kom inte så djupt som vi planerat. Berg på ett djup av ca. 120 cm. Vi såg tydligt varifrån vattnet kom så vi följde ådern ca en två meter. Där hade berget höjds till ca 80 cm under marknivå. I en tydlig spricka kom en vattenstråle av fingerstorlek. För att få ner brunnsringarna flyttades brunnen ca. två meter där berget var djupare ner. Från källan till nya brunnen lades tvättad makadam med duk över. Denna brunn håller nu vatten till vårt behov. Vattnet är fyra grader varmt och är klart och gott.


Den gamla brunnen grävs upp
Vattenådern tas fram.

 
 
 
 

lördag 7 september 2013

Renovering av huset Kallmur och syllrenovering

En hel sommar tog det att gräva bort det gamla stampade jordgolvet i stora rummet. Med hjälp av skottkärra, korp, skogshacka och järnspett utfördes arbetet. Det var behövligt att få till en luftspalt mellan golvbjälklag och ny makadam. Kallmuren var obefintlig då markytan höjts genom åren runt huset. På grund av detta hade de tre undre syllvarven på framsida och västergaveln blivit uppvittrade. Kärnveden i syllen var intakt men det var för mycket röta. 3 nya syllar plus de som var under fönstret på framsidan var tvunget att bytas ut. Jag hade nytta av att ta bort dessa syll. Genom denna öppning kunde tre stora stenar med traktorhjälp dras ut. Arbetet med kallmuren var tvunget att göras försiktigt och i omgångar. Tillfälliga stöttor och domkrafter höll uppe stommen under arbetets gång.


En gammal pappersbild på hunden Jasmin. 
I bakgrunden syns kallmur med nyinlagda syll.


När jag tittade på bilden ovan så såg jag hur viktig en miljö
 är med dom "rätta" detaljerna. Här är en riktigt gammal sort
 av påskliljor som säkert har gett glädje till de som levt här.


 

Torpmiljö

  Svärfar ägde och brukade Bjälkerum Norrgård som gränsade till torpet. Under svärfars tid gjordes två viktiga saker som troligtvis har varit avgörande för att huset finns kvar idag. Den gamla gråstenspipan revs ner under taknivå och taket fick vanlig takplåt. Torpstugan Aggarp styckades av med lite tomtmark runt huset och såldes till Gunnel och Bertil Heiwe. Under familjen Heiwes tid byttes fönster ut. Fönstren är inte dom bästa, men de har ändå något så när rätt proportioner. Övrig mark på ca. 8 hektar brukades av svärfar. Efter Bertil Heiwes bortgång erbjöds VI att köpa Torpstugan. Efter svärfars bortgång reglerades åter marken till torpet. Aggarp blev åter ett Torpställe med gärden, betesmark och skog. Miljön för torpet var återställt.

Stenmurar slingrar sig fram längs åkerskanter. Gamla
knotiga och tuktade körsbärsträd bildar kantzoner. 

Gudrun och Per var stormar som tog hårt på skogen.
Som tur var så klarade sig den gamla vagnsboden.

onsdag 4 september 2013

Riva och bygga nytt?

 -Huset går ju inte att renovera. -Snett och vint. -Inget är ju rakt. -Det blir hur dyrt som helst.
 De tänker nog riva och bygga nytt. Ja det var nog vad dom flesta trodde. Men var är känslan i ett nytt hus? Hade vi ansvar för att vårda och ta hand om huset och på så sätt låta historien om huset leva vidare?


Torpdrömmar en försommardag. Dasset till vänster var ju ganska okej.

 

Jordkällaren var också okej.

måndag 2 september 2013

Historien om ett gamalt soldatorp

Detta är berättelsen om hur ett gammalt soldattorp har renoverats. Det har tagit sådär 30 år. I dagsläget är VI så gott som färdiga med bottenvåningen och ett rum på övervåningen. Det finns mycket kvar än som ska göras men nu mer hinner vi även ta emot gäster och ta det lugnt en dag.

Bloggen blir en berättelse och för oss en dokumentation om hur vi använt gamla och beprövade metoder. Att välja ut träd för att sedan vinterhuggas. Sågas, torkas, hyvlas och åter torkas före användning.

Torpet har en spännande historia som soldattorp. Åsa soldattorp nummer 52 Aggarp Kråkshult. Vi hittar soldater från 1600-talet som varit skrivna här.

Nu börjar resan och berättelsen med att se vem som bott i huset




Aggarp/Åsa No 52 (Torp nr CR-00-0328)

 

1843 var det laga skifte i Åsa.

 

1854, 13 augusti. En gosse från soldat Hilding i Aggarp, 1½ år, drunknad i en källa

 

1864, 5 december köpte Soldat Malm säd för 1 Riksdaler av Carl Petter Samuelsson i Arvidshögs gård.

 

Soldattorpet nr 52 Aggarp

 

1682 Pär Bengtsson

Avsked 1693

 

1693 Pär Pärsson (d.1709 i Poltava)

 

1709 Sven Fogel, f.d. Pärsson (d.1710-05-17)

Gick ut direkt i kriget och dog i Danska kriget 1710-1711 slaget vid Helsing bord var 28/2 1710

 

1711-01-18 Bothvid Fogel, f.d. Bengtsson (f.1681 i Gamleby d.1712-09-17 Örlogsflottan).

Krigskommendering: Gick ut direkt i kriget deltog med Örlogsflottan i Pommern 1712

 

1713-08-14 Josep Klackare, f.d. Nilsson (f.1696 i Småland).

Krigskommendering: Gick ut direkt i kriget i Pommern 1712-1717. Med i Norge 1718 då Karl XII avlider. Ryska kriget på Örlogsflottan 1720-1721.

Avsked 1739-09-12 med orden: "Gammal och sjukligt får afsked"

 

1740-02-28 Daniel Lindgren, f.d. Börjesson (f.1717 i Småland d.1742-08-03 Örlogsflottan).

Gick direkt ut i kriget mot Ryssland 1741-1743 (hattarnas och mössornas krig) död där på Örlogsflottan.

 

1743-04-21 Soldat Eric Swensson Färgare (f.1722-11-08 i Borstrulla, Bellö d.1773-04-05) med hustru Gertrud Nilsdotter (d.1790-02-19).

Barnen Maria (f.1745-04-06 i Åsa soldattorp d.1828-02-19 i Bellesnäs, Bellö)

Zackris (Nordström) (f.1748)

Petter (f.1753-04-28 i Åsa soldattorp)

Stina (f.1760-05-17 i Åsa soldattorp)

Catharina (f.1766-08-01 i Bellesnäs, Bellö d.1769-01-26)

Utdrag på nr 46, Aspelands kompani, Kalmar regemente generalmönsterrulla 1764 efter kriget mot Preussen säger att Soldat Eric Swensson Färgare tog Corporal Anders Jonsson Håmans/Blåmans plats i detta kompani 18 april 1757.

(1762, 28 juni fått avsked vid mönstringen i Karlshamn p.g.a. hörselfel)

 

1757-Soldat Åhs

 

Slutet av 1700-talet: Soldaten Anders Åhs (f.1789-04-24 i Malmbäcks församling d.1837). Hustru Sara Nilsdotter och dotter Stina. Han blev senare kyrkvaktmästare och bodde i Fagerlund under Farstorp.

 

Mellan Soldat Åhs och Soldat Rolf bodde ett par pappersgesäller med familj i Aggarp.

 

1808, 24 augusti. Maja Stina (fru till pappersmakargesäll) dog ”av blodflöde” 24 år gammal.

 

Gesällen Carl Björkegren med hustru Maria Johansson. 1811-12-25 föddes dottern Maria Björkegren i Aggarp.

 

Soldat Gabriel Rolf (f.1802 d.1843 (i ”bröstsjuka”)), Hustru Maria Samulesdotter (f.1804 d.1842) med åtta (8) barn.

”Ett utfattigt hus”

Av barnen dog två 1843. en flicka flyttade till Lönneberga.

 

1843 – 1850 var torpet utarrenderat.

 

1850 Soldat Gustaf Malm (f.1828) flyttar in med hustrun Maria Catharina Petersdotter (f.1827) och deras fem (5) barn.

Soldat Malm flyttade till Hässleby 1882 och tycks ha varit den sista soldaten i Aggarp.

 

1882-1894

 

1894 flyttade torparen Karl August Erlandsson (f.1860) och hustrun Hilda Lovisa Elina Karlsdotter (f.1865) in från Håkanstorp. Söner: Einar Karlsson och Adrian Karlsson.

 

Efter Karl August tog sonen Einar Karlsson och hans maka Olga över torpet. Adrian Karlsson flyttade till Kråkshult.

 

Karl Axel Folke Axelsson med hustrun Signe Amanda Linnea flyttade ut ur torpet 1955

 

1955 köpte Bertil Bjelkemyr Aggarp av Karl Axelsson

 

Bertil Heive

 

Maja Bjelkemyr-Klasson och Kenneth Claesson
 
 
Det första året gällde det att säkra huset. Dränering runt huset och att hålla grävlingarna ute.