Att man hittar gamla saker och ting till torpet är roligt. Hittar man saker som även påminner om vår egen barndom, så gör föremålet dubbel nytta i torpet. Så var det ju med den gröna väggspegeln som fick sin plats i köksfarstun.
Min farfar rökte pipa, det var greve Hamilton som stoppades i pipan. Han hade själv träffat greven berättade han. Det var när han som en av de sista husarerna i Eksjö, gjorde sin värnplikt. Greven var bestämd men vänlig, enligt farfar. Han brukade komma utridande till soldaterna för att inspektera. Var det rast och vila så tog han fram sin tobakspung som var av modell större. Han lät sedan rekryterna fylla sina pipor med sin tobaksblandning. Farfar berättade att det var ett välkommet inslag. När farfar åren därpå fick råd blev det därefter "Greve Hamiltons Blandning". Snacka om smart marknadsförning.
Att köpa julklapp till farfar var ju inte svårt. Tobak använde han. Så tänkte många av hans barnbarn. Han hade nog tobak fram till påsk varje år. Det gick ju ann så länge paketet var obrutet, då var tobaken någorlunda färsk. Problem med färskheten var ju när paketet började ta slut, plastpaketen blev ju sladdriga. Då tog farfar fram sin plåtask. Den var stabil och fyllde sin funktion.
Farfar hade en blå tobaksask för detta ändamål och en lika dan ask användes till becktråd. Det var Kungsblandning 519.
Visst blir man glad när man hittar saker som påminner om barndomen. Jag tog reda på lite om asken och Kungsblandning 519 och dess historia. Från 1924 - 1941 fanns tobaken i handeln. Under krigsåren låg tillverkningen tydligen nere. Mellan åren 1948-1972 var produktionen åter igång av blandningen, av Svenska Tobaks Monopolet. 1929 fick man betala 1,50 för 50 gram tobak i bleckask.
|
Asken jag fann är i bättre skick än farfars askar
|