El i torpet

Vi behöver el! Att renovera ett hus utan el tar längre tid. El var det tvunget att bli om boendet skulle fungera för oss. Det är inte billligt att få el framdraget till ett hus. Det gör ju inte saken bättre om det är långt till ledningar och transformatorer. Efter mycket divederande med Smålands Kraft som var leverantör på den tiden blev det av i mitten på 80-talet.
Historiskt vet vi inte när de första elledningarna drogs till Aggarp. Troligt är 30-40 -talet. Det finns ett gammalt elskåp på vinden med en 6 ampers säkring. Där finns avläsningslapp från 40-talet och fram till 1955 då elen stängdes av. Avläsningen gjordes en gång per år. Förbrukningen skvallrar om att elen nästan inte använts. I Aggarp fanns två taklampor, en utelampa och ett eluttag. Abonnemangsavgiften på den tiden var baserad på hur många lyspunkter och eluttag man hade.  Av detta kan man ju få en förklaring till varför den livsfarliga "lamptjuven" kom till. Att man på många ställen ser ett eluttag mitt på väggen i många gamla hus är mer att visa att man hade råd, än av praktiska skäl. I Kråkshults hembygdsböcker kan man läsa mer om hur bygden fick el. 

Ovan finns den farliga lamptjuven. Här är en uppmaning

från 50-talet hur elsladdar och utrustning ska användas.

 

I Aggarp är alla elinstallationer nya. Vi är tacksamma för att vår svåger Knut finns och är elektriker. Vi har valt att göra det mesta dolt. På vissa ställen har vi där emot lagt "kulo" installation för att förstärka elektrifieringen.

En gammal taklampa från 30-talet i köksfarstun och en likadan i hallen.

Dessa hittade vi i ett hus som skulle rivas. Glaskupana färg ger ett milt gult ljus.