Så renoveras Torp & Gårdar



En bok som lätt blir sönderläst

Vad har Aggarp och Nordströmsorgeln i Flisby kyrka med boken ovan att göra? Jo en gång i tiden,  mellan 1979-2000 bodde vi i Flisby församlingshem. Jag jobbade då i N.Solberga- Flisby pastorat. Den berömda kyrkorgeln skulle renoveras efter alla konstens regler. Carl-Gustaf Lewenhaupt  stod för projekteringen. Ambitionen var  att återställa orgeln så långt det bara var möjligt i originalskick, både ljudmässigt som exteriört.
Arbetet påbörjades och löpte på enligt tidsplan. På fasaden satt ett par lampetter i 60-talsdesign. När dessa plockades bort såg man tydligt att det tidigare suttit lampetter av den gamla typen med träsockel. Då förstod jag var ett par mässingslampor som jag "hittat" på kyrkvinden i en gammal sockerlåda hade suttit. Dessa hade ju träsockel. Fram med lamporna med träsockel och de passade. Ja till och med originalskruven av mässing fans kvar. Lampetterna i mässing, porslin och med glaskupor var kompletta. Elektrikern och jag monterade båda lampetterna.
Dagen kom då slutbesiktningen skulle ske. Det var musikfolk, museifolk och entreprenörer på plats. Som sakkunnig inom byggnads/kulturmiljö var en liten man med runda glasögon vid namn Axel med. Vi sniffade alla på linoljefärgen som Anne Håkanson målat. Den nymålade orgelpallen hade fått spår efter Mats Larssons svarta manchesterbyxor. Linoljefärgen tar  tid att helt torka. Mats uppgift var att gå igenom orgelns funktioner inför slutbesiktningen och där med invigt pallen.  Axel var mycket nöjd med arbetet. Färg satt där den skulle med rätt teknik och det var omålat där slitaget skulle finnas för att ge liv till historiens vingslag kring orgeln. När Axel upptäckte de gamla lampetterna var han mer än nöjd. De flesta gamla originallampor från elektrifieringen av kyrkor är för länge sedan borta. Besiktningen gick bra och Axels och mina vägar korsades vid ett flertal tillfällen åren därpå.
Av en tillfällighet flera år senare råkade jag titta på vem som skrivit  Så renoveras Torp & Gårdar. Axel Unnerbäck?  Boken som jag tog till mitt hjärta flera år tidigare. Boken som gav mig inspiration och gjorde att jag inte rev ner Aggarp. Det är med tacksamhet som jag nu förstår värdet av att ha lagt ner tiden på denna gamla byggnad.