På vinden i torpet låg trasiga delar av snickarglädjen och en bit av en stolpe med tapp till verandan. Efter lite pyssel kunde vi konstatera hur delarna hade suttit ihop. Med hjälp av stolpens mått kunde verandans mått ta form. När sedan panelen på huset renoverades kunde måtten bekräftas då infästningen i husväggen hade samma mått som vi kommit fram till. Snickarglädjen kunde kopieras över till friskt trä. Nya stolpar och takåsar handhyvlades sedan ner till rätt storlek. Den gamla bandkniven kom till användning när klassisk kantning av stolparna skulle göras. Givetvis gjordes samma tappning som original stolpen. Det är ju tappningen som håller ihop hela konstruktionen. Överliggare för räcket tappades ur i båda ändar då även timmerväggen hade gamla tapphål.
Det som skiljer vår veranda från den tidigare är att den är något längre. Är man kritisk så fick inte verandan det rätta original måttet. Men här vi får plats att sitta under heta sommardagar eller när sommarregnet vattnar marken.
Nu återstår det att ordna till de undre spjälorna med eller utan snickarglädje. Vi har ingen information om hur "räcket" har sett ut tidigare. Vi får titta på verandor i bygden och se hur den lokala traditionen ser ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar